Sailor Moon: Episod 68, (svensk titel okänd)

"The Sailor Scouts were just amazing in this battle. They worked as a team, and as a team, they were victorious."
     Scott, a.f.s-m, om episod 68

När episod 68 (originaltitel: ’Chibi-Usa wo mamore! 10 senshi daigekisen’ – "Skydda Chibusa! De 10 krigarnas drabbning") togs bort, lämnade det ett märkbart hål i seriens handling. Det är här som tjejerna får höra talas om Kristall-Tokyo och den Svarta Månen, och får veta varför Chibusa har kommit till Tokyo... och varifrån. 3000-talets Sailorhjältinnor introduceras, och tittarna får för första gången verkligen se neo-drottning Serenity. Dessutom innehåller episoden en av seriens allra mest klassiska strider.  Allt detta utgick för att någon prompt ville beskydda svenska tittare från ett par minuters bakgrundssång på japanska...
     Det här sammandraget är tänkt som en liten guide för folk som inte kommer åt att se avsnittet i någon annan version.

"Snälla Chibusa, berätta för mig. Var kommer du ifrån?  Den Svarta Månens familj som hotar ett litet barn - jag kan inte förlåta er!  Sailor Moon ska straffa er, i månens namn!"

Kyrkan genljöd av bröllopsklockor. Bruden och brudgummen gick upp mot altaret mellan jublande åskådare. Champagnekorkar small och konfetti kastades när Annie gifte sig med Mamoru...
     Annie vaknade och insåg besviket att det bara var en dröm. Sedan insåg hon en sak till; det var någonting blött i sängen. Hon tände lyset... Luna väcktes av ett högt skrik, tittade yrvaket upp och såg Annie sitta upp, stirrande ner på lakanet med en fullständigt skräckslagen min. Det var en stor, blöt fläck mellan hennes ben.  Luna kunde inte tro sina ögon. Visst var väl Annie lite barnslig, men i hennes ålder... hade hon... i sängen!?  Då noterade Annie att det var någonting mer under täcket. Hon lyfte på det, och fann en sovande Chibusa ligga ihopkrupen vid sängens fotände; den blöta fläcken kom från henne.  Ännu ett högt skrik skar genom sovrummet.

Uppe i jordens omloppsbana fick Rubeus ett meddelande. Wiseman visade sig och gav honom en spådom - den här morgonen skulle ett utbrott av Chibusas energi komma att synas över stadsdelen Juuban. Rubeus kallade på Hemsökelsens Systrar för att ge sig ut och spana efter det.
   Han frågade siaren hur det gick i kriget; hade Kristall-Tokyo fallit ännu? Wiseman svarade att en sköld av mycket stark energi hade stigit upp från dess kristallpunkter och nu blockerade den Svarta Månens attacker mot kristallpalatset. Av allt att döma hölls kraftskölden uppe av stadens fyra legendariska krigare, Sailorhjältinnorna.  Rubeus funderade lite över beskedet. Här i Tokyo hade hans egna operationer också motarbetats av några som kallade sig Sailorhjältinnor, och han undrade om det fanns något samband mellan dem och Kristall-Tokyos fyra beskyddare...

Morgon. Utanför familjen Tsukinos hus gick Annie lös på sin fuktiga madrass med en mattpiska medan Shino satt och retade henne - sängvätare när man går i åttan, och att försöka skylla ifrån sig på ett litet barn... Den uppretade Annie såg Chibusa slinka ut från huset. Hon skrek åt henne att komma tillbaka, men Chibusa sprang iväg neråt gatan.
     Luna försökte tala förstånd med Annie. Chibusa hade nog bara krupit ner i hennes säng för att hon kände sig ensam, och nu var hon ute på stan utan någon som såg efter henne. Annie skulle gå ut med de andra och shoppa idag, men lät sig motvilligt övertalas att först leta efter Chibusa.

Chibusa satt på trappan till en gångbro med sin ballong i famnen och tyckte synd om sig själv. Hon mindes när hon var riktigt liten och gjorde på sig i sängen därhemma; hon hade snyftat och skämts, men hennes mamma hade bara smekt hennes hår och hållit om henne. Här, däremot, fanns bara en arg Annie som gapade och skrek åt henne...
     Chibusa tog fram sin Tidsnyckel och tittade på den en stund. Hon kom ihåg hur det hade gått förra gången hon försökte använda den (i ep. 64), men till sist blev hennes hemlängtan övermäktig; med ett rop att hon ville åka hem aktiverade hon nyckelns kraft igen. Ett tindrande ljus flög upp, expanderade och formade en öppning i luften ovanför henne. Chibusa omgavs av ett starkt ljussken och lättade från marken. Sakta steg hon uppåt mot öppningen - som plötsligt försvann. Hon föll rakt ner och landade hårt på betongtrappan.

Ursinnig av smärta och frustration skrek hon högt att hon ville hem till sin mamma, och en glödande månskära lyste upp i hennes panna. En kraftfull pelare av pulserande energi sköt upp mot skyn från Chibusas kropp.  Luna, som just då befann sig några kvarter därifrån, såg energiutbrottet. Men hon var inte den enda...

Då Chibusa lugnade ner sig igen satt hon stilla och snyftade en stund, tills hon hörde en röst nerifrån gatan. Därnere stod Bertesite! Chibusa vände sig förskräckt om för att fly - men vid trappans topp väntade Kermasite. De två systrarna gick sakta mot flickan från varsitt håll medan de leende diskuterade vem av dem som skulle få döda henne.  Bertesite var nästan framme när Chibusas ballong rullade in under hennes fot. Hon snubblade till, ramlade handlöst en bit nerför trappan och blev liggande på mage. Chibusa tog tillfället i akt och sprang rakt över hennes rygg.
     Hon kom inte långt; Kermasite landade framför henne i samma ögonblick som hon hann ner på gatan. Ballongen sköt fram över Chibusas huvud, men systern slog den åt sidan med lätthet. Hon vände sig åter mot sitt offer... och innan hon hann reagera fick hon en fräsande katt rakt i ansiktet.

Kermasite, som var helt oförberedd på Lunas attack, rasade omkull på marken. Chibusa passade på att springa iväg. Den andra systern var nu på fötter igen, men slogs omkull när ballongen följde efter Chibusa och träffade Bertesite i bakhuvudet.  Kermasite slängde iväg Luna mot ett stängsel; katten flög in i det med en hård smäll och blev liggande på marken, men Chibusa hade redan hunnit försvinna utom synhåll. Systrarna bättrade ilsket på sin make-up innan de gav sig iväg efter henne.

De andra tjejerna stod och väntade otåligt på Annie för deras planerade shoppingrunda. De diskuterade just om de skulle vänta lite längre eller gå iväg utan henne, när de såg Luna komma stapplande på trottoaren. Hon var mycket svag och omtöcknad men lyckades berätta för dem vad som hade hänt, och var. Tjejerna sprang iväg medan Artemis stannade kvar för att ta hand om Luna.

Under tiden kröp Chibusa genom ett hål i ett staket, in på en tom byggarbetsplats. Annie råkade få syn på henne och smög efter. Hon såg att Chibusa hade satt sig mot ett undanställt skyddsräcke, så hon kröp ner på dess andra sida, bakom hennes rygg. Annie hörde att Chibusa grät. Hon började intala sig att det var dags att agera moget, ge sig tillkänna och be om ursäkt för att hon hade skrikit åt henne... men då gjorde flickan någonting oväntat.
     Chibusa aktiverade kommunikatorn i sin ballong.  Poo dök upp i dess öga och sade till henne att hon inte skulle gråta, för hon var en stark flicka som hade starka vänner. Chibusa snyftade att det hade hon inte alls.

		"Sailorhjältinnorna har ju hjälpt dig förut, eller hur?"      "Men de andra är mycket starkare. De gjorde så att mamma... Min mamma... Titta bara vad de gjorde med henne!  Inte ens pappa kunde besegra dem."      "Kommer du inte ihåg när du var mindre? Minns du inte krigarna som alltid brukade vaka över dig i den framtida staden? Även nu kämpar de för att skydda Kristall-Tokyo... och världen som du är i nu. Du måste lita på Sailor Moon och på krigarna. De kommer att hjälpa dig!"

På andra sidan räcket satt en förundrad Annie och lyssnade på hela samtalet. Hon visste inte vem flickan pratade med och kunde bara förstå delar av vad de talade om, men två saker var tydliga; Chibusa kom från framtiden, och deras fiender hade gjort något hemskt med hennes mamma.

Plötsligt hördes en annan röst - Kermasites!  Den yngsta av de fyra systrarna hade hittat Chibusa men ännu inte upptäckt Annie, som smög in bakom några stålbalkar och förvandlade sig.
     Kermasite tänkte inte förspilla tid utan skulle just döda Chibusa med en energiattack, när Sailor Moon visade sig. Hon höll sitt strafftal innan hon placerade sig mellan inkräktaren och hennes offer. Kermasite var inte imponerad; vid ett ord från henne dök de andra systrarna upp vid hennes sida. De presenterade sig för Sailor Moon - Petzite, Calver, Bertesite och Kermasite, Hemsökelsens Fyra Systrar från den tionde planeten, från den Svarta Månens familj.

Sailor Moon höll armarna om Chibusa, beredd att skydda henne från dem, men såg att hon var i ett hopplöst underläge. Hon kunde bara invänta deras attack... och då hördes fotsteg. Alla vände sig mot byggplatsens infart och såg fyra skepnader kliva in på området, sida vid sida. Sailor Moon flämtade lättat, och en storögd Chibusa mindes vad Poo hade sagt när hon såg de fyra krigarna; Sailor Venus, Sailor Jupiter, Sailor Mercury och Sailor Mars hade anlänt.

Striden som utbröt var ingen fight mot en simpel demon eller droid; det var en kamp mellan titaner. Blixtar, flammor och mörk kraft lyste upp området när de åtta drabbade samman, luften fylldes av gnistrande vattenkaskader, marken skakade och splittrades av svarta och gyllene energier...

Sailor Moon deltog inte utan skyddade Chibusa medan hon bevakade striden. Plötsligt erupterade marken i en våldsam explosion runtom dem. Sailor Moon lyckades skydda Chibusa med sin kropp men tog själv emot hela chockvågen, och sjönk kraftlöst ihop bredvid flickan. Platsen där de suttit var nu en rykande krater. Sailor Moon tittade upp och såg figuren bakom attacken. Ovanför dem svävade en rödhårig man som hon aldrig sett förr - Rubeus hade beslutat att ingripa personligen.

Han presenterade sig och förklarade att det var deras plikt att förändra den här stadens framtid, och därför måste lillflickan dö. Rubeus frammanade en svärm av små energiklot och slungade dem mot... ett stycke tom mark. I en blixtsnabb rörelse hade Sailor Moon lyft upp Chibusa och tagit ett högt språng upp i luften, ovanför explosionen.  Så fort hon landade avfyrade dock Rubeus en ny salva, och den här gången träffade han. Sailor Moon skrek högt av smärta när hon slungades iväg av stötvågen, med Chibusa hårt omsluten i hennes famn, och kraschade in i en betongvägg.
     Halvt medvetslös låg hon på marken och såg med dimmig blick på en skrikande Chibusa som desperat försökte väcka henne. Hon tänkte att flickan var uppkäftig, busig och en riktig satunge, men ändå... Rubeus såg att hon var utslagen och gjorde sig beredd att sätta in dödsstöten - men då satte sig Sailor Moon sakta, mödosamt upp igen. Hon stönade att hon inte tänkte dö så lätt. Hon skulle beskydda det här barnet till varje pris. Till varje pris!  Rubeus flämtade förvånat när Månens hjältinna åter stod upp framför honom, åter redo för strid. När han tvekade slog plötsligt en röd ros ner i marken framför hans fötter.

Maskerade Rosen hoppade ner från en byggkran och tog plats bredvid Sailor Moon och Chibusa. Rubeus attackerade, men Rosen slungade ett helt fång av rosor mot energikloten som detonerade i luften. När Rubeus ryggade bakåt av stöten tog Sailor Moon upp Månstaven, och i en virvel av rosa ljusbloss upptäckte plötsligt den Svarta Månens kommendant vilka krafter han hade utmanat. "Prinsessläkning Verkställ!"
     I absolut sista ögonblicket lyckades Rubeus teleportera sig en bit upp i luften, men han undgick inte helt den mäktiga attacken. Hemsökelsens Systrar stannade upp när de såg att deras ledare var skadad. Med ostadig röst beordrade han dem att retirera. De försvann, och han gjorde likadant.  Striden var över.

Solen började gå ner över byggarbetsplatsen som nu var ett skövlat slagfält, täckt av kratrar och stålskrot. Maskerade Rosen och tjejerna såg på Chibiusa som satt på marken och snyftade. Sailor Moon försökte varsamt få henne att berätta för dem. Om hon verkligen kom från framtiden, vad den "tionde planeten" var, den Svarta Månens familj, vad som hade hänt med hennes mamma..?
     När Sailor Moon nämnde Chibusas mamma tittade hon upp; alla såg att hon just nu inte var i stånd att berätta någonting alls. Hon kastade sig gråtande i en överrumplad Sailor Moons famn, snyftade hjärtskärande och bönföll henne att rädda hennes mamma. Poo hade sagt att Sailor Moon och krigarna skulle hjälpa henne... Sailor Moon hade ingen aning vad hon skulle säga, eller göra. Just då kunde hon bara sitta med den förkrossade flickan i sin famn och hålla om henne.

I ett mörkt palats på den Svarta Månen tittade Wiseman i sin kristallkula. Han förutspådde seger - när dess tid var ute skulle inte ens det stolta Kristall-Tokyo kunna stå emot dem, inte heller dess härskare, Chibusas mor.  En pelare framför honom projicerade en bild av kvinnan han talade om. Hon hade en fotsid vit klänning, och hennes blonda hår var uppknutet i två långa flätor...

Tillbaka till ’Sailor Moon R: Episoder’
Tillbaka till ’Frågor och svar’