Sailor Moon: Frågor och svar

"Hur kan du tycka hon är toppen när du inte vet vem hon är?!"
     Lima (episod 1)

När man pratar Sailor Moon med folk finns det vissa frågor som alltid brukar dyka upp med jämna mellanrum. Det här är en liten kollektion av såna som jag har stött på, fast jag har formulerat om några av dem.
     Notera att svaren på ett par frågor kan innehålla "spoilers", sånt som avslöjar grejor som inte har dykt upp i Sverige. Läs på egen risk.

1: Om serien själv

Kommer Sailor Moon tillbaka? Ska de visa resten av serien? Hur många avsnitt är det?

Sverige: Det finns 88 avsnitt som har översatts - och, såvitt någon vet, dubbats - till svenska. TV4 sände 85 av dem, Kanal 5 visade 84 i sina första två sändningsomgångar (nästnästa fråga nedan) men visade sedan samma uppsättning som TV4. Man kan nog lugnt utgå från att de körde de avsnitten så många gånger som de hade köpt rättigheter till.
     Seriens tre senare år - sammanlagt 110 avsnitt - finns inte på svenska, och ingen har köpt in licensrättigheter till dem, vilket man måste göra först.  Kanal 5 sade faktiskt att man övervägde att köpa in fler avsnitt, men det är många år sedan. Och nu har de inte ens något barnprogramblock längre.

Japan: Sailor Moon slutade på japansk TV i februari '97 efter nästan exakt fem år, vilket är lång tid för vilken TV-serie som helst och placerar den bland klassikerna för en anime. De hade då gjort 200 avsnitt, tre långfilmer (biofilmer) och ett antal specialprogram. Serien avslutades främst därför att Naoko Takeuchi ville göra något annat; det var planerat sedan lång tid tillbaka.  Åratal senare visades seriens fyra första år i repris på japansk TV, vilket är mycket ovanligt för en TV-anime.

Sedan animen lades ner har Sailor Moon levt vidare främst i form av en serie scenmusikaler (de så kallade ’Seramyu’) som pågick 1993-2005, återupplivades 2013 och sätts upp i nya föreställningar varje år. Liksom animen och live-serien har Seramyu sina egna inbitna fans, och det har producerats mängder av CDs och annan merchandise till dem.

2014 fick så Sailor Moon en renässans i form av den nygjorda serien Sailor Moon Crystal. Medan live-seriens storhet låg i att ta en gammal välbekant historia i helt nya riktningar och bli en annorlunda nytolkning, så har SMC gått tillbaka till rötterna. Både i själva storyn och till utseendet håller den sig mycket närmare Takeuchis originalmanga än den gamla serien gjorde - och kör inte med utfyllnadsepisoder; varje år av SMC omfattar 12-14 avsnitt.
    I skrivande stund (2016) har den avverkat tre år. Toei har ännu inte sagt något om en fortsättning men det säljs mängder av merchandise, så ett fjärde år verkar rätt sannolikt. Kanske får vi också en Crystal-version av Sailor Stars efterhand.

Den ursprungliga TV-serien har nu ett par decennier på nacken och dess ålder börjar synas, så om vi någon gång skulle få se Sailor Moon komma tillbaka i en svensk TV-ruta är väl chansen ganska stor att det skulle bli Sailor Moon Crystal, och inte den gamla versionen från 90-talet.

Varför slutade de med serietidningen? Kommer den att komma tillbaka?

Nya tidningen lades ner därför att den gamla tidningens försäljning minskade drastiskt så fort TV-serien försvann, och Egmont ville inte råka ut för samma sak igen.  Den har ju återupplivats förut, men chansen att den skulle komma tillbaka nu är nog tyvärr väldigt liten nu när serien inte visas i rutan längre.

Vad hände med episoderna 49, 54 och 68?
<host> ...och 88?

TV4 skyllde de tre episodernas försvinnande på "tekniska fel på banden", och Kanal 5 har hävdat att de skippade fyra avsnitt pga "tekniska problem med dubbningen".  Dock är det inte riktigt så enkelt; när episoderna försvann första gången stötte fansen på TV4 om en närmare förklaring på vad som hade hänt, och programinköparen Ingrid Arai gav detta svar:
     "Orsaken till att just dessa avsnitt som är 49, 52, 54 och 68 [har lyfts bort] är att vi har fått fellevererade mastrar. Dessa originalband har inte separata ljudspår, så kallade M&E-spår, till sångerna vilket behövs för att kunna dubba. Jag har påpekat detta för leverantören men denne har ännu inte kunnat leverera korrekta masterband. Beslutet att lyfta har tagits på grundval av att sångerna är på japanska och det är mycket få i den svenska tittarskaran som kan förstå vad som sjungs."

Om vi så tittar lite närmare på vad hon egentligen säger:

•	"49, 52, 54 och 68" Märkligt påstående, eftersom episod 52 (’Dagiskris’) faktiskt sändes. I originalet inkluderar den melodin ’Hottokenaiyo’ som var borttagen på svenska, så tydligen går det om viljan finns...
•	"Dessa originalband har inte separata ljudspår, så kallade M&E-spår, till sångerna vilket behövs för att kunna dubba." M&E = Music & Effects. Sångerna ligger alltså på samma ljudband som bakgrundsmusiken och/eller ljudeffekterna. Ok, men hur många tycker egentligen att det är ett problem? Jag kan förstå det till episod 54, där Rai står och sjunger ’Eien no Melody’ i bild, men till de andra är de ju bara bakgrundsmusik... musik som dessutom är en av hörnstenarna inom seriens fan-kultur. Reaktionen när de lät ’Tsuki ni Kawatte Oshioki yo’ vara kvar i episod 21 var allmänt jubel och frågor om var man kan få tag på låten, så det är lite av ett mysterium att någon skulle vilja ta bort dem överhuvudtaget.
•	"Jag har påpekat detta för leverantören men denne har ännu inte kunnat leverera korrekta masterband." Inte omöjligt, men märkligt; dubbare i många andra länder har lyckats inkludera melodierna i de avsnitten utan originalsång (till fansens förtret), i karaokeversioner eller med egna sångstämmor. Det låter inte sannolikt att Toei skulle ha skickat någon annan sorts band till just Sverige.
•	"Beslutet att lyfta har tagits på grundval av att sångerna är på japanska och det är mycket få i den svenska tittarskaran som kan förstå vad som sjungs." Där kom det. De har ända sedan episod 34 dödat stämningen i nyckelscener genom att plocka bort melodier - som många fans anser är bland det bästa med hela serien - därför att sången i bakgrunden är på japanska!  Vi missade den viktiga episod 68 därför att de ville att vi inte skulle höra Youko Ishida sjunga ’Ai no Senshi’ under slutstriden. En minst sagt skum prioritering, men de ville det så mycket att de skippade hela avsnitt hellre än att låta sångerna vara.  Nog för att de saknade episoderna måste ha framstått som rätt misshandlade utan sina sånger (liksom t ex episod 88 gjorde när de sände den utan ’La Soldier’), men det är ganska svårt att förstå hur de kunde tycka att det var en bättre variant att inte visa dem alls.  Med sångernas popularitet i åtanke framstår det hela som ett sällsynt flagrant exempel på dålig koll på tittarnas önskemål från TV4:s sida... men ett som Kanal 5 tyvärr följde efter.

När Kanal 5 slutligen visade episod 88 under deras tredje sändningsomgång ändrade de samtidigt sin förklaring i ämnet. De sade fortfarande att just den var i "för dåligt skick" för att visas tidigare - men hävdade sedan att de inte hade sändningsrättigheter till de tre andra episoderna... och att de aldrig har haft det; de följde inte med i programpaketet när serien köptes in från Plus Licens. Det var ju inte vad de sade förut.  Däremot bekräftade de att det hela på något sätt berodde på förekomsten av melodier i avsnitten.

Se mina sammanfattningar av episod 49, episod 54 och episod 68 för närmare genomgångar av vad vi missade där.

Varför hoppade serietidningen över en massa avsnitt då?

Det finns två svar på den frågan.  Semic hoppade faktiskt inte över nånting i den gamla tidningen - det var den japanska originalserien som sållade i materialet för att de skulle kunna hålla jämna steg med TV-serien när deras tidning gavs ut. Så visst, det stämmer att det fattades en massa episoder i serietidningen men de finns inte som serier.
     Däremot skippades det friskt i den nya tidningen. I början var det uppenbarligen för att Egmont ville komma ikapp TV-serien. När de sedan gjorde ett fatalt skutt från episod 28 till episod 47 skyllde de det på "orsaker som Egmont Serieförlaget ej kunnat råda över". Någon förklaring på vad de orsakerna var har aldrig framkommit, men man kan ju misstänka att de helt enkelt inte ville halka efter TV4:s sändningar - ingenting tyder på att det var något annat.

Skulle de inte kunna ge ut långfilmerna på video, åtminstone?

Toei har haft som policy att inte släppa licenser för Sailor Moon-filmerna till länder som inte har köpt de motsvarande "epokerna" av TV-serien då de utspelas. Den första filmen skulle kunna visas (om den först licensierades på svenska) eftersom vi har fått se Sailor Moon R, men de två andra filmerna kan inte bli aktuella förrän någon lyckas köpa in det tredje och fjärde året av serien.

Är det sant att Disney hade tänkt göra en långfilm med Sailor Moon??

För några år sedan förhandlade Buena Vista med Toei om rättigheter att få göra en amerikansk spelfilm - inte tecknad - om Sailor Moon. Filmbolagen har ju sådana förhandlingar om olika tänkbara projekt hela tiden, och det är ganska få som kommer hela vägen till färdiga filmer, men Disney var i alla fall seriösa angående det hela. De gav ut följande pressrelease i mars '98 (se tredje stycket).
     Filmen var tänkt att produceras av Geena Davis, som också skulle spela drottning Morga. Inga andra skådespelare blev bestämda. Från början var det sagt att den skulle regisseras av Stanley Tong, som brukar jobba med Jackie Chan, men han avsade sig senare uppdraget. Projektet hamnade på is, något år senare sägs en insider ha sagt att man fortfarande letade efter en lämplig regissör, men efter det hördes inget mer om den.

Vänta nu, det här är väl en mangaserie? Då är det ju en massa blodslafs och nakna brudar! Sånt kan man väl inte visa på TV heller?

Typisk fråga från någon som inte har sett serien... Serieutbudet i Japan är oerhört brett, mycket bredare än det västerländska. Vuxna och kvinnor utgör en stor del av den japanska läsekretsen. Tyvärr har vissa importföretag i väst specialiserat sig på en specifik typ av anime, och säljer mest bara filmer som är just "blodslafs och nakna brudar" (som egentligen är en mycket liten del av utbudet, och som regel bara ges ut på köpvideo även i Japan). Det här har gjort att den västerländska allmänhetens bild av manga och anime har blivit rejält snedvriden.

Vaddårå, det är VISST en sexserie! Jag har sett Sailor Moon-bilder på nätet som var jordens hårdporr. Kom igen nu, var får man tag på såna avsnitt?

Suck... Det här ämnet är ungefär lika kul att diskutera som innehållet i en ospolad toalett, men det flyter upp så regelbundet så jag antar att jag är tvungen.
     Det du såg var bilder från pornografiska doujinshi (hemmagjorda piratserier), och om du såg dig omkring lite mer på de sajterna så hittade du förmodligen porrbilder med Lilla Sjöjungfrun, Snurre Sprätt, Familjen Flinta, Smurfarna och Pippi Långstrump också. Get it?  Hyr en p-rulle istället och lämna Sailor Moon ifred.

Jag såg någon på nätet som pratade om Sailor Moon R. Är det en sån där version, eller..?

Nej, japanerna använder inte amerikanska filmgraderingar. "TV-serien" är egentligen flera separata serier, som följer på varandra:

Serie		Episoder
Sailor Moon Sailor Moon R Sailor Moon S Sailor Moon SuperS Sailor Stars		1 – 46 47 – 89 90 – 127 128 – 166 167 – 200

Ska man vara noga så ska det egentligen stå Bishoujo Senshi [den vackra krigaren] i början av namnet på varje serie också - och det kompletta namnet på den sista serien är Bishoujo Senshi Sailor Moon Sailor Stars.
     R står för ’Return’ eller ’Romance’; förkortningen är omtvistad. S står för ’Super’, så SuperS betyder antingen ’SuperSuper’ eller är en sorts pluralform.

Jag har hört att det finns ett TV-spel med Sailor Moon! Var får jag tag på det?

Det har släppts ett helt gäng i Japan, för Playstation, Gameboy, SNES, PC Engine, Game Gear, Saturn, Super Famicom, Mega Drive, m fl. De flesta av dem är renodlade fightingspel.  RPG:t ’Sailor Moon: Another Story’ brukar vara det mest omtalade av spelen; det är förstås på japanska, men finns även i en fan-översatt version på nätet.
     Jag brukar inte lira TV-spel själv - jag har alldeles för ont om fritid redan - så angående var man kan få tag på dem får du fråga någon annan.

Finns det några ANDRA serier som liknar Sailor Moon då?

Inga som har köpts in i Sverige. I Japan är mahou shoujo, ’magiska flickor’, en hel genre och där finns det massor. Serien Card Captor Sakura är idag en av de mest omtalade. Sen finns t ex Wedding Peach (bilderna ovan) eller Nurse Angel Ririka som är balla men ofta betraktas som plankningar på Sailor Moon, fastän de är väldigt olika varandra. Parodiska serier som Mahou Shoujo Pretty Sammy och Makeru na! Makendo bör också nämnas i sammanhanget.
     Frågan är lite svår eftersom olika personer kan ha olika uppfattning om vad Sailor Moon är; folk har jämfört den med allt från Fushigi Yuugi (romantisk fantasy; bästa serie som existerar om ni frågar mig) till Devil Hunter Yohko (tjej som slåss mot demoner; barnförbjuden). Jag kan bara rekommendera att ta kontakt med animeföreningar och själv kika i det enorma utbud som finns.

Den kanske mest Sailor Moon-lika serie vi sett här i Sverige kommer dock inte alls från Japan, utan från Italien - tidningen W.I.T.C.H. Elisabetta Gnones historia om fem unga tjejer i staden Heatherfield som finner sig vara det magiska riket Kandrakars väktare, har en del ganska uppenbara likheter med Naoko Takeuchis skapelse, och de bygger på samma sorters teman, intriger och stämningar.

2: Om saker i serien

Hur kan huvudpersonen heta "Annie" om hon är från Japan?

Det gör hon egentligen inte; i originalet heter hon Usagi (uttalas "usa-gi"). Hon kallas Serena i den amerikanska versionen och Bunny i nästan alla andra, eftersom ’usagi’ betyder kanin.  Annie används enbart i den svenska versionen.
     Namnet kläcktes av översättaren Olav F Andersen. Enligt honom själv ändrade han det för att ’Usagi’ lät lite för konstigt för en svensk publik, och valde ’Annie’ bara för att det lät bra; det var det första namn han kom på.

Varför hade de andra så konstiga namn i serietidningen?

"Rea" låter ju rätt billigt... ^_^  Den gamla utgåvan av tidningen översattes från italienska, och i Italien har de varit väldigt pigga på att döpa om figurerna. Tydligen kollade Semic inte upp så noga vad figurerna hette i svensk TV utan lyfte över många italienska namn rakt av - så om tidningen hade fortsatt hade vi troligen fått se Mako och Arianne bli kallade "Morea" och "Marta".
     De här namnen fanns med när Egmont återutgav några av Semics nummer i den nya utgåvan. Deras senare nummer översattes från tyska; de var mer noggranna med att alla skulle heta likadant som i den svenska TV-serien, men bland bifigurerna slank det med några tyska namn ändå (t ex att Magic Joe i episod 25 fick heta "Gripkungen").

Är det sant att Zoysite är en kille i originalet?!

japansk Zoisite

Jepp. Han spelas av Keiichi Nanba, samma karl som gör Uminos röst.  Zoysite har fått byta kön i massor av dubbar runtom i världen, oftast för att det i många länder anses opassande med bögar i barnprogram.      I Sverige har det dock hävdats från officiellt håll att könsbytet helt enkelt berodde på att PangLjud inte hörde på originalrösten att det var en kille som pratade, så de utgick från att figuren var kvinnlig...

svensk Zoysite

Varför ser Annie och de andra inte ut som japaner?

Japanerna tycker att de ser ut som japaner - figurernas ansikten är ritade efter vad man i Japan uppfattar som "normala" ansikten. De gånger som det dyker upp västerlänningar i serien märker man ganska tydligt att de ser annorlunda ut (se t ex den katolske prästen i episod 26, eller Rosengrevinnan och hennes butler i episod 37).

Varför kan ingen känna igen tjejerna fast de inte är maskerade?

Det förklaras aldrig, men det brukar antas att det är ännu en aspekt av deras krafter. Någonting hindrar uppenbarligen andra från att känna igen dem, såvida man inte ser på när de förvandlas eller de själva väljer att avslöja sig.  Se t ex episod 34; varken Annie eller Mamoru är kapabla att se vem den andra är innan de förvandlar sig inför varandra, och de andra tjejerna känner inte igen Arianne och Artemis förrän han börjar prata. Det finns många liknande exempel i andra episoder.
     En annan vanlig teori är att de faktiskt inte ser likadana ut när de är förvandlade - att de andra personerna i serien ser någonting annat än vad vi TV-tittare ser. Fullt möjligt; man bör aldrig glömma bort att de är förvandlingar och inte bara klädbyten.

Varför började Arianne som Sailor Fem istället för att bli Sailor Venus på en gång?

Artemis lät henne bli Sailor V - det ska vara ett v som i Venus, inte en romersk femma - av två orsaker. Dels var Arianne helt färsk och inte beredd på att axla sina fulla krafter som Sailor Venus ännu (när hon tar av sig masken i episod 33 säger hon ju "Jag är redo att slåss nu!") så han gav henne en alternativ identitet medan hon mognade. Alla tjejerna, huvudsakligen Sailor Moon själv, genomgår liknande "uppgraderingar" under seriens gång. Deras nya förvandlingar i episoderna 62-65 kan ses som en mild sådan.
     Dels var det för att de andra tjejerna inte var redo; som Sailor V kunde hon undersöka läget och börja bekämpa deras fiender utan att avslöja för dem att en krigare från Månens Kungarike hade återuppstått, medan Luna letade efter Månprinsessan och de andra.

Varför ändras det som tjejerna ropar när de slåss och förvandlar sig? Ibland ropar Annie "månkraft" istället för "månprisma", och deras attacker byter namn ibland fast det är samma attacker.

Inkonsekvent översättning. I originalet heter varje attack och varje förvandling samma sak hela tiden. Annies första förvandling heter egentligen "moon prism power" (så gott som alla deras Sailor-fraser är på engelska), så båda översättningarna är väl egentligen riktiga - och hon har faktiskt hojtat "månprismakraft" ett par gånger också.

En del personer och attacker och sånt som borde vara återkommande, dyker upp nån enstaka gång men syns inte till igen sedan. Får man nånsin se  Ryo / Katarina och Alan / Reika / Motokis syrra / Momo / Annies gråtattack / Måntiarans Stjärnstoff  igen?

Det varierar.  Motokis lillasyster Unazuki blir en sporadisk men återkommande bifigur, precis som Yushi och Motoki själv. Chibusas klasskompisar Momo och Kyusuke syns inte till igen förrän i seriens fjärde år, men då blir de istället reguljära bifigurer, ungefär som Lima och Umino är i seriens början.  Gråtattacken och Motokis flickvän Reika dyker bara upp igen en gång, i varsin episod under det fjärde året.
     Däremot pensionerades Måntiarans Stjärnstoff för gott efter episod 5, och Arianne återser aldrig Alan eller Katarina igen (i originalet nämner hon ibland Alan efteråt, men varje gång togs det bort i den svenska dubben). Amis pojkvän Ryo medverkar aldrig efter episod 45 - fast han sa ju att han skulle återvända när han hade lyckats få toppbetyg utan hjälp av sina krafter, så han jobbar väl fortfarande på det. ^_^  Och även om de skulle utväxla dagliga e-mails så känner vi ju bara till vad som syns i rutan...

När jag surfade på nätet såg jag bilder där två av tjejerna / två av killarna håller om varann och ser ruskigt kära ut.  Är de såna..?

Om det var några andra än Sailor Uranus och Sailor Neptune, njäe. Se frågan om "det är VISST en sexserie" längre upp - förutom porr finns det också gott om romantiska doujinshi där tecknande fans parar samman folk som de tycker borde höra ihop, ibland folk av samma kön. De är ofta vidunderligt proffsigt gjorda, men de är fortfarande gjorda av fans och alltså inte mer officiella än nåt som du eller jag klottrar ner.
     Om man däremot hittar bilder med romantiska scener mellan en Sailorhjältinna och en av det Mörka Kungarikets generaler så har det faktiskt en viss faktagrund. I originalmangan var de Fyra Stora prins Endymions följeslagare innan de hjärntvättades av drottning Morga, och Naoko Takeuchi har antytt att det förekom romanser mellan dem och Månprinsessans fyra beskyddare.

Varför har Rai och Mako andra skoluniformer än de andra?

I Rais fall därför att hon går på en annan skola, den privata flickskolan T-A.  Mako går på Juubans högstadieskola precis som Annie och Ami, men använder en uniform från sin gamla skola eftersom Juuban inte hade någon i hennes storlek.  Arianne, som går på skolan Shibakouen, har också en annan uniform, fast den är ganska lik Annies och Amis.

Masato Sanjoins bil är rätt häftig. Vad är det för kärra?

En Ferrari Testarossa.  Bilen "finns" förmodligen inte, utan är bara något som Neflite har skapat med sin magi (men det rekommenderas ändå inte att som Sailor Mercury ställa sig på biltaket). Naoko Takeuchi har f.ö. ägt en likadan.

Vem var prinsessan Serenitys pappa på månen?

Ingen vet.

När jag surfade på nätet såg jag bilder på ännu fler Sailorhjältinnor / en liten tjej med rött hår / en tredje katt / nån som ser ut som Sailor Moon med en annan dräkt / en grön kille som liknade Ale / etc. Vilka är dom?

Serien visades oavbrutet i Japan i fem års tid, och handlingen gick framåt hela tiden. En översikt om allt som har hänt under åren skulle bli otroligt lång (och, förstås, avslöja alltihop i förväg).
     Testa mina sammandrag av seriens senare år, som innehåller förklaringar till det mesta - eller kommer att göra när de väl blir färdiga. Annars kan du alltid skriva ett mail till mig.

3: Om Naoko Takeuchi

Det brukar stå överallt att Sailor Moon är © Naoko Takeuchi.  Vem är det? Är det han som har hittat på Sailor Moon?

Det är HON som har hittat på Sailor Moon.  Naoko Takeuchi har jobbat som serietecknare sedan 1986, då hon vann tidningen Nakayoshis pris som bästa debutartist med serien ’Love Call’. Hon har under åren huvudsakligen arbetat med romantiska glamourserier; före Sailor Moon var hon mest känd för ’The Cherry Project’ som handlar om konståkning.
     1991 skapade hon så ’Code Name wa Sailor V’, om en inte helt obekant hjältinna i en sjömanskostym och hennes magiska katt Artemis.  Redan efter första delen hörde TV-bolaget Toei av sig till henne och ville göra tecknad film av den, men de frågade också om hon inte kunde göra om den till en serie om ett helt team av Sailorhjältinnor. Takeuchi ansåg att det inte skulle fungera eftersom den var byggd på temat "en flicka och hennes katt", så hon satte istället ihop en helt ny serie i samma värld - ’Bishoujo Senshi Sailor Moon’. Den startade i mars '92, knappt en månad innan episod 1 sändes på TV.  Det bör noteras att de gjordes samtidigt; TV-serien är alltså inte en filmatisering av mangan utan utvecklades parallellt med den.
     Takeuchi gav dock inte upp Sailor V, utan skrev och tecknade båda serierna fram till '97; Sailor V-mangan (som utspelas ett år innan Sailor Moon börjar) fortsatte faktiskt med två historier till efter det att Sailor Moon hade avslutats.

Serierna kan förefalla likartade vid en första titt, men stilmässigt är det ganska stor skillnad på dem. Sailor Moon-mangan är ofta episk, mystisk och ödesmättad medan "Kodnamn: Sailor V" bäst kan beskrivas som helwacko. Takeuchi har en viss svaghet för slapstick som faktiskt får relativt lite utrymme i Sailor Moon.

Hon har även gjort en del sidoprojekt i sitt Bishoujo Senshi-universum: "Chibusas bilddagbok" är en utflippad spin-off i fyra delar där Sailor Moon är en bifigur. Minitrilogin "Examensstriderna" handlar om de andra Sailorhjältinnorna. "Prinsessan Kaguyas älskare" är en lång berättelse med Luna i huvudrollen, och den lågmälda ’Casablanca Memory’ ger en inblick i Rai Hinos bakgrund.
     1999, långt efter att hon avslutat mangan, publicerade hon också serien ’Parallel Sailor Moon’ i en av sina konstböcker. Den handlar om Kousagi, en dotter till Annie och Mamoru (lillasyster till Chibusa) och utspelas i en alternativ värld där alla tjejerna är gifta och har barn, och har lagt av som Sailorhjältinnor.

Så det är Takeuchi som har gjort serietidningen? Men den är ju ihopsatt av bilder från TV-serien!

Nej, det finns två olika serier. Takeuchi gjorde originalet, som TV-serien är baserad på. Sedan finns det också en fristående "animationsserie" som är TV-episoderna i serieform; det är den som har getts ut i Sverige.
     Originalmangan skiljer sig en del från TV-serien. Den har inga utfyllnadsepisoder (de lades till på TV för att inte springa ifrån mangan; den kom ut månadsvis medan animen sändes varje vecka) och handlingen i dem avviker tidvis ganska mycket från varandra, fast de är baserade på samma historier i grunden.  Det som framför allt skiljer dem är nog ändå själva tonen och stämningen. Mangan är faktiskt både glättigare och mer tungsint på samma gång, och har mycket starkare romantiska inslag. Rekommenderas å det enormaste.

Vad gör hon nuförtiden, om hon har lagt av med Sailor Moon?

Hösten '97 startade hon upp serien PQ Angels, om två tjejer från yttre rymden, men den lades ner efter bara fyra delar. Hon började känna sig kreativt utbränd (inte så konstigt; med Sailor Moon, Sailor V och alla sidoserier klämde hon ur sig två historier per månad i fem års tid, plus diverse konstböcker och annat material kring serien) och tog några sabbatsår från jobbet... men lyckades ändå producera ett par korta engångsserier och ännu ett par Sailor Moon-konstböcker.
     Sedan blev hon ihop med tecknaren Yoshihiro Togashi, som bl a har gjort de ganska välkända serierna ’Yuu Yuu Hakusho’ och ’Hunter X Hunter’. De gifte sig i januari '99, och fick ett par år senare en son tillsammans. Detta gav henne tydligen en kreativ nytändning, för under 2002 började hon ge ut serien Love Witch om den 13-åriga Ai Anju som blir en häxa. Även den serien nådde dock bara upp till fyra delar.
     2005 återupplivade hon en av sina tidigare engångsserier, Toki*Meca! om en tjej-robot och hennes skapare, och fortsatte jobba med den tills hela historien avslutades 2006.  Det är faktiskt den enda följetongsserie som inte handlar om Sailorhjältinnor, som hon har lyckats göra färdig.

Under 2003-04 kom det ut en ny utgåva av Sailor Moon-mangan i Japan, delvis omtecknad (hon grämde sig över att det fanns en massa slarvfel i den ursprungliga versionen) och med nya omslagsbilder. Den utgåvan inkluderade dock inte seriens sista år.  En till, väldigt lyxig, nyutgåva kom ut 2013.

Takeuchi har numera ett eget bolag, PNP (står för "Princess Naoko Planning") som förvaltar rättigheterna till hennes - och hennes mans - verk. Hon sägs lägga ner rätt mycket arbete på det bolaget, men de sysslar alltså mest med kontrakt, licensiering och sådant.

Hur kontaktar man henne? Har hon e-mail?

Förr hade hon en egen hemsida, men den funkar numera som Sailor Moons officiella sajt. Klart värd ett besök i sig, fast den är nästan helt på japanska.
     Vill man höra av sig till henne är det bästa sättet att skriva ett pappersbrev. Hon brukar inte svara, åtminstone inte utanför Japan, men gillar i alla fall att få dem (speciellt om man skickar med teckningar) och säger sig läsa alla brev som kommer in. Adressen är:

Takeuchi Naoko
Nakayoshi Henshuubu
Shishobako 91
Akasaka Yuubinkyoku
Tokyo 107-8652
JAPAN

Naoko Takeuchi kan givetvis inte ett ord svenska. Hon förstår engelska men talar det inte flytande, så brev på det språket bör helst vara korta och inte alltför avancerade.

4: Om fansen

Vänta nu, finns det vuxna människor som ser på Sailor Moon??? Är inte det en serie för småtjejer?

Visst är den det, ändå finns det Sailor Moon-fans i alla åldrar, storlekar och varianter. De allra flesta som gillar serien är förstås unga flickor, men när en enkät hölls på Usenet fick man där fram en medelålder på 22 år; de äldsta var en bra bit över 40. Könsfördelningen var ganska jämn, med en viss övervikt för tjejer.  Överhuvudtaget tycker jag det är rätt fånigt att börja haka upp sig på folks ålder - om man gillar serien så gillar man den, helt enkelt.
     De som hakar upp sig mest är oftast de Manliga MandomsMän som verkar tro att de förvandlas till fikusar om de ser på en serie gjord för tjejer. Nå, om de är för veka för att tåla Sailor Moon så är det deras problem.

Vad är en "moonie"? Är inte det en sån där läbbig religiös sekt?

Mycket läbbig. Medlemmarna i Sun Myung Moons ’Unification Church’ kallas moonies och har definitivt ingenting med tecknade serier att göra, men termen används också i betydelsen "inbitna Sailor Moon-fans"; ordet har växt fram av sig självt, på samma sätt som ’trekkies’ för Star Trek-fans. Namnlikheten med sekten är rätt dum, och en del föredrar att använda andra namn på sig själva - som ’moonatics’ och ’mooniacs’ - men ’moonies’ är så inkört bland fansen att det idag skulle vara omöjligt att bli av med.
     Å andra sidan anser många att det på något vis är passande med ett skumt namn; folk som diggar en tecknad serie för småflickor blir ganska vana att få gliringar, och de flesta vuxna moonies är lite stolta över att andra höjer på ögonbrynen åt dem.

Så vad GÖR dom? Sitter och ser Sailor Moon på video hela dagarna, eller?

Ingen dum idé!  ^_^
     Små fans leker Sailor Moon i flickrum och på lekparker. Stora fans är väl framför allt aktiva på Internet. Man kan hitta tiotusentals websidor om serien. På Usenet var man tvungna att starta separata newsgroups därför att de vanliga manga- och anime-grupperna dränktes av diskussioner om enbart Sailor Moon. Det finns online-klubbar, mailinglistor, chatgrupper, Play-By-Mail-spel och enorma kollektioner av amatörkonst och -noveller.
     Man hittar också sällskap och klubbar utanför nätet, framför allt i Japan och USA. Där har det ibland hållits Sailor Moon-kongresser där folk samlas, bjuder in röstaktörer från TV, byter grejor och poserar i hemmagjorda Sailor Moon-dräkter (sk cosplay). En del typer sysslar också med att göra egna översättningar av avsnitt som inte har visats i deras egna länder.

Men, öh... Varför?

Fråga en trekkie, eller en x-phile, eller en tolkienist, eller inbitna fans av ett visst rockband, eller...
     Mitt eget svar är: "Därför att Sailor Moon är den ballaste serie som nånsin har gått på TV!". De flesta fans som får frågan brukar peka på de originella personligheterna, humorn, romantiken, tragedierna, den medryckande berättelsen... De flesta yngre fans svarar väl: "Därför att hon är bäst!", vilket också stämmer rätt bra.
     Bland vissa anime-fans finns det en konstig fördom om att moonies skulle vara folk som inte vet särskilt mycket om anime i övrigt, och att de skulle sluta fixera sig vid just Sailor Moon om de bara fick se lite andra serier. Det är möjligt att det stämmer för en del (yngre fans i synnerhet) men definitivt inte för alla, och det ignorerar det faktum att Sailor Moon var en massiv hit i Japan; hade japanerna inte sett särskilt mycket anime i så fall...?

Men hur kan man gilla en serie där det bara händer samma sak hela tiden? Det kommer ett monster, och han där slänger sin ros, och så hojtar hon "Måntiara Attack".

Och det där tar upp högst två minuter per avsnitt, nån gång framåt slutet.  Folk som är inkörda på västerländska superhjältar är vana vid att handlingen går ut på att hjälten fajtas mot nån skurk, så det är det enda de tittar efter. I Sailor Moon är striderna bara ett återkommande inslag, inte basen för historierna.  Sorry, men om du frågar det så har du inte förstått dig på vad serien handlar om.

Saiilor Moooon... Döh. Öh, jag vet nog vaffö du vill kolla på den där. Schyssta ben, va? Suuperkorta kjolar! Hhöh höhöhö. Höhöhh.

Det vore ungefär som att se Pippi Långstrump för att man gillar våld.
Om det är nåt som brukar reta upp fansen och starta brevkrig på Internet så är det såna kommentarer. Intressant nog kommer de ofta från folk som själva är fans av "mangafilmer"; det säger förmodligen något om vilken nivå de befinner sig på...
     Dräkterna ritades fö av Naoko Takeuchi och Kazuko Tadano, TV-seriens figurdesigner. Tadano motiverade kjollängden med att hon ansåg att stora fladdrande kjolar skulle bli väldigt dominerande på rörliga bilder och lätt "ta över" dräkterna, visuellt sett.

Finns det nån fanclub för Sailor Moon?

Det finns onlineforum, men det är ett landskap som ständigt förändras. De som var stora och välbesökta när jag började gilla Sailor Moon - och SvMoon som jag skapade - är tämligen insomnade nuförtiden. I Sverige var sailorsweden.nets forum ännu aktivt sist jag kollade, och internationellt hänger Sailor Moon Forum fortfarande med i skrivande stund.
     Fast det är ju alltid bäst att få träffa andra fans på riktigt. Manga- och anime-föreningar tar upp Sailor Moon som en serie bland andra från Japan, och många medlemmar (i alla fall de som är lite äldre) är folk som växte upp med serien. Hobbyns grand old nestor i Sverige är föreningen Mangakai. Förr hade de en mängd dotterföreningar runtom i landet - idag är dess aktiviteter begränsade till Stockholmsområdet, men den är fortfarande aktiv.