på svenska

"Hon är ju knappast nån särskilt MODIG hjältinna, Annie. Det kan man i alla fall inte säga!"
     Christina Almström, ’Junior’

Obs: Den här sajten är arkiverad. Den kommer inte att uppdateras vidare.

Välkommen till min lilla websida om Sailor Moon. Den är i första hand avsedd för folk som (kanske) är bekanta med serien men inte så ofta brukar dyka i Internets enorma katakomber av Sailor Moon-material; jag försöker därför undvika att gå alltför djupt in på saker som inte har visats i Sverige.

Allmänt

’Sailor Moon’ är en tecknad TV-serie från Japan om en 14-årig flicka, Annie Tsukino, som i hemlighet är den glamorösa hjältinnan Sailor Moon. Hennes krafter har väckts av den förtrollade katten Luna som säger att Annie är utvald av ödet för en viktig uppgift. Världen hotas av ondskans makter, och de enda som kan stoppa dess demoniska lakejer är Sailor Moon och hennes vänner Sailor Mercury, Sailor Mars, Sailor Jupiter och Sailor Venus. Annie är dock inte på långa vägar redo för ett sådant ansvar - och när kampen tätnar blir bördan tiofalt värre då tjejerna upptäcker vad de egentligen är, och inser att de bara fortsätter ett uråldrigt kosmiskt krig från ett tidigare liv... ett krig mellan demonerna och Annie, den urtida Månprinsessan återfödd.  Dessutom är hennes prins, den hemlighetsfulle Maskerade Rosen, nu i det Mörka Kungarikets klor och hjärntvättad att kämpa som dess lakej mot dem. Det är ett tragiskt, bittert krig där seger bara kan vinnas till priset av Sailorhjältinnornas liv - ett liv som Annie inte vill ha, för hennes enda önskan är att återfå sin prins och få leva ett vanligt liv som en vanlig flicka. Dock kan hon inte fly undan sitt öde, för när hon och de andra väl har gjort upp med demonerna från sitt fjärran förflutna måste de bekämpa demonerna från deras fjärran framtid; den Svarta Månen vill ha deras barn...

Om man bara ser några enstaka avsnitt är det lätt att tro att den är en banal standardserie med hjältar som slåss mot någon återkommande skurk, men rätt snart (om inte annat när skurken ifråga dör) märker man att den är mer än så och har en större, långsiktig handling som går framåt mycket långsamt.  Den startar också ganska enkelt och trevligt och småskaligt, för att sakta och gradvis växa till en svit kraftfulla epos om framtidshopp och förlorade drömmar, som inte alltid har lyckliga slut. Historierna får med tiden starka mytologiska undertoner. Annies gradvisa mognad från vimsig tonåring till självuppoffrande världsräddare är lång och rymmer många smärtsamma prövningar... men den är också hysteriskt rolig.
     Sailor Moon liknar egentligen ingenting annat som har gått på svensk TV förut. Den har en godhjärtad och uppsluppen, men även ödesmättad, ton och kombinerar humor, romantik, äventyr och fantasi på ett sätt som alla gallsura västerländska serier aldrig brukar komma i närheten av.

TV-serien är baserad på en manga (japansk serietidning) av den briljanta Naoko Takeuchi. Hennes serier är magnifika berättelser med en gåtfull, trolsk atmosfär som man aldrig riktigt har lyckats återskapa på TV. Tyvärr finns inga av hennes verk publicerade i Sverige; enstaka butiker brukar ta in olika utländska utgåvor på import - oftast den amerikanska pocketutgåvan - men det finns ingen svensk distribution av dem. Totalt omfattar originalserien 18 samlingsvolymer, och det finns även tre volymer med den parallella serien om Sailor V.

Sailor Moon är vad japanerna kallar en shoujo-serie, dvs riktad till en målgrupp av unga flickor, men den har fått tiotals miljoner tittare av båda könen och i alla åldrar runtom i världen. Förutom att under åratal ha varit en massiv hit i Japan har TV-serien också nått tittarrekord i bl.a. Kanada och Australien. Den var i flera år en succéserie i Tyskland, och i USA hade Sailor Moon ett tag det amerikanska Cartoon Networks högsta tittarsiffror.

I ankdammen Sverige kunde serien aldrig röna framgångar av den magnituden (dock har TV4:s kundtjänst hävdat att den som mest hade omkring 300.000 tittare), troligen för att den var lagd på en sändningstid när en stor del av dess potentiella publik inte hade vaknat. TV4 presterade en av sina större kulturgärningar när de köpte in den, men fastnade sedan i gamla förmyndaridéer om barnprogram och hurdana sådana ska vara. Redan 1996 visades den på TV4:s ’Junior’, fast när de övergick till ’Lattjo Lajban’ lade den nya redaktionen ner Sailor Moon efter bara tjugotalet avsnitt för att de tyckte den var för våldsam. Serien fick sedan samla damm i TV4:s bandarkiv i två år.  Efter åratals envisa påstötningar från arga tittare kom Sailorhjältinnorna tillbaka i rutan 1999 och fortsatte fram till slutet av 2000, men fortfarande på sändningstider som knappast hjälpte Sailor Moon att upptäckas av den breda tittarskara som hon förtjänar i det här landet. En reprisomgång sommaren 2001 såg ut att förbättra detta, men de saboterade slutet när de sista, aldrig visade avsnitten sändes på dagtid efter att höstterminen hade startat.
     Efter ett drygt års uppehåll kom Sailor Moon tillbaka i svenska TV-rutor, den här gången hos Kanal 5 som visade de svenska avsnitten om och om igen, i ett till synes ändlöst antal repriser. De sände serien ännu tidigare på morgonen, och det är långt färre hushåll som har Kanal 5 än TV4, men den lyckades trots det plocka upp ett antal nya fans.
     1996 var det största problemet att den oregelbundna och löjligt långsamma visningstakten gjorde att vi aldrig kom förbi seriens början. Den senare sändningsomgången rättade till det med tiden, men tyvärr visade sig då också fler och fler brister i den svenska dubben. Tendensen att klippa och pilla med ljudband och signaturvinjetter blev med tiden alltmer märkbar - en dödssynd i en genre där fansen brukar mäta kvaliteten på en dubb efter hur trogen den är originalet - och mot slutet försvann flera avsnitt som aldrig sändes. Mer om detta på annan plats.

Inför julhandeln '96 kom några av de tidigaste svenska avsnitten (episoderna 1-3 och 5-7) ut på köpvideo från Scanbox Sweden; tre 45-minuters kassetter med två episoder i varje. Distributionen av de här banden lämnade en hel del övrigt att önska - det var en ren slump att jag själv fick reda på att de existerade, och jag vet andra som aktivt letade efter dem utan resultat. (Så här ska det se ut, Scanboxare!)
     Hösten/vintern 2000 släppte sedan TV4 Vision, genom Warner Home Video, episod 1-18 i sex timslånga kassetter med tre avsnitt i varje - inklusive episod 4 den här gången. De är mer heltäckande och klart mer prisvärda än Scanbox-banden, och deras distribution har varit helt okej, men efter flera år i handeln är även de borta nu.

Då serien sändes första gången fanns Sailor Moon under ett och ett halvt år också utgiven som svensk serietidning (TV-versionen i serieform, inte Takeuchis manga) från Semic Press, senare Egmont Serieförlaget. Dess försäljningssiffror dalade när TV-serien försvann ur rutan, och efter tolv nummer beslöt förlaget att lägga ner den. Den gjorde ändå en ganska viktig insats under TV4:s "torrperiod" då många som hade missat TV-serien istället fick en chans att upptäcka Sailor Moon genom tidningen.
     År 2000 återuppstod den slutligen. Egmont satsade mer på den utgåvan, med bättre papper - vilket gav klarare färger - och små bonusgrejor i varje nummer. Översättningen gjordes rakt av från den tyska utgåvan (Semic översatte från den italienska) men nu använde de i alla fall tjejernas svenska namn... Ett stort minus inträffade dock vid årsskiftet, då de plötsligt hoppade i handlingen från episod 28 till episod 47, och alltså skippade hela den stämningsfyllda andra halvan av första året. Den här gången väntade de inte på att se om försäljningen skulle påverkas av att vara utan TV-serien; tidningen lades ner hösten 2001, strax innan den försvann ur rutan, efter 20 nummer.

Kanal 5 sände sitt sista avsnitt av Sailor Moon den 8/7 2004, efter att ha kört seriens två första år totalt sex varv.
     Eventuella fortsättningar ströps sedan från Japan; av orsaker som aldrig förklarades blev det i fem års tid omöjligt att få nya rättigheter för serien. Bonnier Carlsen ville t ex börja ge ut originalmangan på svenska samma år men fick inte köpa en svensk licens för den, och när tidningen Manga Mania ville göra ett reportage om Sailor Moon fick de inte ens rättigheter att trycka bilder från serien.  Effekten - i synnerhet av att de amerikanska licenserna inte förlängdes - blev att alla internationella utgåvor av mangan och DVD-boxar med animen helt försvann från handeln.

Fem års fullständig torka följde. Sedan i 2010 vaknade Sailor Moon upp igen. Toei sålde plötsligt licenser för TV-serien igen, den började sändas igen i olika länder och i Sverige meddelade Plus Licens glatt att man hade skaffat nya rättigheter för den. Tyvärr lyckades de inte få någon TV-kanal att köpa in den....
     I Japan hände desto mer efter ett par års förberedelser. 2013 kom dels en uppsnyggad ny utgåva av originalmangan, dels kom de årliga scenmusikalerna - de s.k. SeraMyu - tillbaka med nya historier. Mängder av nya dockor och leksaker började komma ut på marknaden. 2014 hade så en helt ny tecknad TV-serie, Sailor Moon Crystal, premiär. Den är en remake, inte en fortsättning, och är mer originaltrogen mangan än den gamla TV-serien var.

I skrivande stund (2016) ser det alltså ganska ljust ut för Sailor Moon... fast inte i Sverige.
Å andra sidan är allt online numera och kan strömmas, tankas ner eller beställas på nätet, så den som vill se serien är inte längre beroende av TV-kanaler.  Men det hade ju fortfarande suttit fint med en riktig DVD-utgåva av den svenska dubben.

Svenska Sailor Moon-listan (eller ’SvMoon’) är en helsvensk mailinglista för folk som gillar att knyta kontakt och korrespondera om Sailor Moon. Folk som inte är med på listan kan läsa inlägg men inte skriva till den. Man kan välja om man vill läsa inlägg på webben eller få dem i sin mailbox. Så här flera år efter att serien försvann ur rutan så är mängden brev ganska låg, men listan brukar fortfarande leva upp och producera nya diskussioner då och då.  Joina du också!

Yahoo har gjort om någonting så scriptet ovan funkar
inte längre, men jag har behållit rutan av nostalgiskäl.

TV-serien:  En närmare titt på vad det är som har visats i rutan. Det här är mest torra fakta.

Serietidningen:  En titt på Egmonts utgåva av den sk anime-mangan. Mer torra fakta.

Sammanfattning:  En summering av de delar av serien som har visats i Sverige, och detaljerade synopsis över de enskilda episoderna.

Vem är vem:  En översikt av seriens största styrka, det sällsamma persongalleriet. Innehåller presentationer av hjältar, fiender och bifigurer.

Frågor och svar:  Om detaljer som kan sätta myror i huvudet på folk, om Naoko Takeuchi och om fenomenet Sailor Moon-fandom.

Vad händer sedan:  Sammandrag av de 3/5 av serien som inte har visats i Sverige, samt de tre långfilmerna. Delvis under konstruktion.

Översättningarna:  Hur bra är de egentligen? En lång och petig titt.

Signaturer:  Ljudfiler och sångtexter till de svenska signaturmelodierna. Bland annat.

Ljudfiler:  Dialoger från minnesvärda scener, och japansk musik som TV4 inte lät oss höra.

Leksaker:  "Magiska ting för alla Sailor Moon-flickor"...

Bilder:  Ingen Sailor Moon-sida vore komplett utan ett bildgalleri, så här är ett litet handplockat urval. Varning för spoilers.

Klotter:  Eller "fan art" som det också kallas; några egenhändigt gjorda (och flera år gamla) Sailor Moon-bilder.

Länkar:  Matnyttiga andra Sailor Moon-sajter för den som lyckats tröska sig igenom den här.

PGSM:  Lite smått och gott om ’Pretty Guardian Sailormoon’ - den nya TV-serien.

Se här när samtliga sidor senast uppdaterades.
Sailor Moon är copyright © Naoko Takeuchi/PNP, Kodansha Ltd, Toei Animation Co. Ltd.
TV-serien: nordisk copyright © Plus Licens AB
Serietidningen: svensk copyright © Egmont Serieförlaget AB
Leksakerna: © BanDai